Andedräkten luktade som ruttna pumpor
Måndagens skräckis inskickad av en blipvillebo
Hej! Jag heter Erik32 och ska berätta om gången då jag dog lååååååångt innan ön St:Blip ens hette St:Blip.
Det var halloweentider på apön (Som St:Blip hette på den tiden). Jag höll på att rista in en bild i grottan, när jag plötsligt hörde steg mot det hårda sten golvet. Det var säkert min kompis Fabbe som busade med mig. Det brukade Fabbe alltid göra med mig när det var halloween. Så jag ropade bara: - Sluta Fabbe, jag vet att det är du! Ingen svarade. – Fabbe sluta!, skrek jag igen. Men inget svar. Jag började gå ur grottan, men stannade när jag hörde stegen igen. Tänk om det inte är Fabbe?, tänkte jag. Då plötsligt tog någon på min rygg och jag tappade vaxljuset så att det blev helt svart. Någon andades vid min kind och andedräkten luktade som ruttna pumpor. Det var inte Fabbes andedräkt tänkte jag och blev genast vältigt rädd. En kall vind svepe in i grottan, och jag fick kalla kårar. Då tog någon tag runt handlederna på mig och jag kunde inte komma loss. Han eller hon böjde sig ner och det lät som om han/hon lyfte en lucka i golvet. Plötsligt hade jag igenting under fötterna. Sen slog jag i någonting och svimmade. När jag vaknade var Fabbe över mig. –Tog han dig också?, sa han. - Ja, men vem är ”han”? Frågade jag. –Jag vet inte, sa Fabbe. Där nere låg vi utan mat och vatten i 2 dagar. Nu är Fabbe och jag spöken och flyger osynliga omkring på Blipvilles gator. Men ibland visar vi oss i gangster grottan. Kanske att du ser oss någon gång? Vem vet?
P.S. Bilden som jag gjorde finns fortfarande kvar i grottan.
Det var halloweentider på apön (Som St:Blip hette på den tiden). Jag höll på att rista in en bild i grottan, när jag plötsligt hörde steg mot det hårda sten golvet. Det var säkert min kompis Fabbe som busade med mig. Det brukade Fabbe alltid göra med mig när det var halloween. Så jag ropade bara: - Sluta Fabbe, jag vet att det är du! Ingen svarade. – Fabbe sluta!, skrek jag igen. Men inget svar. Jag började gå ur grottan, men stannade när jag hörde stegen igen. Tänk om det inte är Fabbe?, tänkte jag. Då plötsligt tog någon på min rygg och jag tappade vaxljuset så att det blev helt svart. Någon andades vid min kind och andedräkten luktade som ruttna pumpor. Det var inte Fabbes andedräkt tänkte jag och blev genast vältigt rädd. En kall vind svepe in i grottan, och jag fick kalla kårar. Då tog någon tag runt handlederna på mig och jag kunde inte komma loss. Han eller hon böjde sig ner och det lät som om han/hon lyfte en lucka i golvet. Plötsligt hade jag igenting under fötterna. Sen slog jag i någonting och svimmade. När jag vaknade var Fabbe över mig. –Tog han dig också?, sa han. - Ja, men vem är ”han”? Frågade jag. –Jag vet inte, sa Fabbe. Där nere låg vi utan mat och vatten i 2 dagar. Nu är Fabbe och jag spöken och flyger osynliga omkring på Blipvilles gator. Men ibland visar vi oss i gangster grottan. Kanske att du ser oss någon gång? Vem vet?
P.S. Bilden som jag gjorde finns fortfarande kvar i grottan.
<< Startsida