Han sov på en parkbänk
Dagens skräckis inskickad av en blipvillebo
Hej,
Nedan finner ni min skräckhistoria.
MvH / Rille_007
Hej, jag heter Rille och jag dog för 290 år sedan. En ganska konstig död, jag fick uppleva. På den tiden så fanns det inga lägenheter i Blipville så jag var en uteliggare och jag fick sova på tidningar som jag hittade i en papperskorg. Jag sov jämt på en schyst parkbänk som fanns på kyrkogården. Ett rysligt ställe för dem som var mörkrädda, en natt så vaknade jag av ett konstigt ljud som kom bakom en gravsten.
Jag gick dit och skulle se efter vad det var som lät, jag gick bakom gravstenen och där var det ingenting. Det var säkert inbillning tänkte jag, men nu hör jag ljudet igen och det kom uppifrån himlen och där flög någon på en kvast. Det såg ut som en häxa och det var det. Hon landade precis bakom mig och jag visste inte vad jag skulle ta mig till, jag fick panik och började skrika - HJÄLP, HJÄLP! men ingen kom.
Hon tog tag i mig och sa något som jag inte riktigt förstod. Det lät som en Dansk som var lite virrig. Nu höll hon fast mig och så satte hon sig på sin kvast och fortsatte att hålla i mig. Nu satt jag och häxan på hennes kvast. HJÄLP, HJÄLP ser ni mig där nere hon flög över kyrkogården och landade på Blipkulla strand med ett brak.
På Blipkullasstrand stod en stor kokande gryta och bredvid grytan så stod Frankenstein och Jason. Alla tre tog tag i mig och kastade mig ner i grytan. Precis när jag skulle till och landa i den kokande grytan så tog jag tag i kanten och klättrade upp ur grytan och sprang allt vad jag kunde för att komma ifrån dem. Men jag hade glömt att jag befann mig på en Ö, så när jag kom till stranden var tvungen att hoppa i det iskalla vattnet. Jag försökte att simma så långt jag bara kunde men efter bara några meter så domnande mina armarn bort och precis då hörde jag att alla tre hoppade i vattnet. Men till min lycka så kunde varken Häxan, Frankenstein eller Jason simma så alla drunknade och så var det bara jag kvar i vattnet, men nu var det inte bara armarna som hade domnat bort utan även mina ben hade gett upp och jag drunknade och föll ner på havets botten.
Och jag kanske ligger kvar där fortfarande, vem vet....
THE END
R.I.P
Rille
Nedan finner ni min skräckhistoria.
MvH / Rille_007
Hej, jag heter Rille och jag dog för 290 år sedan. En ganska konstig död, jag fick uppleva. På den tiden så fanns det inga lägenheter i Blipville så jag var en uteliggare och jag fick sova på tidningar som jag hittade i en papperskorg. Jag sov jämt på en schyst parkbänk som fanns på kyrkogården. Ett rysligt ställe för dem som var mörkrädda, en natt så vaknade jag av ett konstigt ljud som kom bakom en gravsten.
Jag gick dit och skulle se efter vad det var som lät, jag gick bakom gravstenen och där var det ingenting. Det var säkert inbillning tänkte jag, men nu hör jag ljudet igen och det kom uppifrån himlen och där flög någon på en kvast. Det såg ut som en häxa och det var det. Hon landade precis bakom mig och jag visste inte vad jag skulle ta mig till, jag fick panik och började skrika - HJÄLP, HJÄLP! men ingen kom.
Hon tog tag i mig och sa något som jag inte riktigt förstod. Det lät som en Dansk som var lite virrig. Nu höll hon fast mig och så satte hon sig på sin kvast och fortsatte att hålla i mig. Nu satt jag och häxan på hennes kvast. HJÄLP, HJÄLP ser ni mig där nere hon flög över kyrkogården och landade på Blipkulla strand med ett brak.
På Blipkullasstrand stod en stor kokande gryta och bredvid grytan så stod Frankenstein och Jason. Alla tre tog tag i mig och kastade mig ner i grytan. Precis när jag skulle till och landa i den kokande grytan så tog jag tag i kanten och klättrade upp ur grytan och sprang allt vad jag kunde för att komma ifrån dem. Men jag hade glömt att jag befann mig på en Ö, så när jag kom till stranden var tvungen att hoppa i det iskalla vattnet. Jag försökte att simma så långt jag bara kunde men efter bara några meter så domnande mina armarn bort och precis då hörde jag att alla tre hoppade i vattnet. Men till min lycka så kunde varken Häxan, Frankenstein eller Jason simma så alla drunknade och så var det bara jag kvar i vattnet, men nu var det inte bara armarna som hade domnat bort utan även mina ben hade gett upp och jag drunknade och föll ner på havets botten.
Och jag kanske ligger kvar där fortfarande, vem vet....
THE END
R.I.P
Rille
<< Startsida