Del 17. Nötter

Tvillingarna vände sig hastigt om och där stod tomten.

- Hej igen! sa tomten.
- Hej! Sa tvillingarna glatt i kör.
- Förstår ni nu hur jag hinner dela ut alla klappar i tid? Sa tomten.
- Ja. Sa Pillan.
- Men hur gör du för att stanna tiden? Frågade Pontus.
- Det får jag inte säga. Men nu var det något annat ni skulle ha hjälp med. Sa tomten.
- Ja! Sa Pillan.
- Jag ska ge er en ledtråd: Ni måste upp på eran vind. Sa tomten.
- Jaha och sen? Sa Pillan.

Men tomten var borta. Tvillingarna gick in i deras hus. Då fick dom en fasanfull upptäckt, statyerna av dom själva och deras föräldrar var borta. Men dom var tvungna att gå upp på vinden i alla fall det stod ju att det var bråttom. När dom kom upp så var gången som dom gjort innan dom kom till detta konstiga tidstrassel kvar. Tvillingarna gick längre in och började leta i lådor och bland gamla möbler. Pontus hittade en burk med rosor på. Han öppnade den och i den hittade han en lapp. På lappen stod det: Ni är på rätt spår, men akta er ni kan bli fast i flera år.

- Titta Pillan, jag hittade en lapp. Sa Pontus Pillan kom och läste hon med.
- Vad betyder det? Tänk om vi blir fast här! Sa hon.
- Vi ska nog bara fortsätta leta. Sa Pontus.

Dom fortsatte att leta. Snart såg Pillan att det låg en lång rad med nötter på vindsgolvet. Hon följde dom tills dom tog slut. När hon tittade upp så såg hon att statyn av henne själv stod framför henne med en nöt i handen. Så mycket hade Pillan aldrig skrikit...